Truth in a box

Colonics tarmsköljning och Candidautrensing

2010-10-29T04:01:00.000-07:00

Jag hade velat åka på en veckolång meditationsretreat i augusti men fann att omständigheterna stjälpte det projektet. Det som jag kom att göra istället den veckan var tarmsköljning hos en professionell Colonics-terapeut.

Det var ett äventyr i mitt inre. Frågor som jag brottades med i mitt inre kom att växla perpektiv flera gånger under den veckan. Det var retreat tyckte jag. Fast till och med bättre än det jag hade velat.

Lite försiktigt sa jag till sköljterapeuten att jag hade hoppats att min allergi skulle bli bättre. Har tagit homeopatiska mediciner så länge och tycker att effekten varit si sådär. Allergin försvann såpass direkt att jag undrade om de kunde vara sant...

Jag började vakna tidigt på morgonen också. Upptäckte efter viss tvekan att jag faktiskt inte behöver ligga så många timmar i sängen. Sömnkvaliten var bättre. Mycket stort plus.

Jag har käkat sömnmedininer regelbundel i åratal därför att min sömn varit helhavererad. Av det skälet har jag också kommit att smygande öka dosen och att kombinera dem med andra medicier. I samråd med min läkare, ska tilläggas. Nu har jag trappat ner betydligt på den medicinerna.

Allergin besvärar mig inte alls längre. Peppar, peppar, men så är det. Mycket större och viktigare är en ökad mental klarhet. Det ligger bakom att jag har köpt en egen PC och har självförtroende att tro att jag kan klara av att hantera den...

Fö den som tycker att det för sista låter kosntigt så kan jag tala om att symtomen av min utmattning har varit väldigt mycket av de kognitiva slagen. Jag har haft svårt att tänka klart, att ta in intryck, att orka processa information, att välja och att fatta beslut... Det är ett rätt besvärligt handikappande tillstånd, tycker jag själv. Värre än själva tröttheten, även om de delvis är olika sidor av samma mynt.

Jag har också gjort en kostomläggning och tar en del kosttillskott för att bli av med överväxt av jästsvampen Candida albicans. Tror att chanserna är stora att jag kommer att må bra mycket bättre när den kuren är avslutad.

Jag har redan mera energi. Jag hoppas starkt att mitt intellekt ska komma tillbaka och att jag ska vara mera känslomässigt stabil. Bägge de här symtomen kan nämligen vara typiska symtom på Candida. Att se jästsvamparna som drev ut ut röret under tarmsköljningen var för mig ett övertygande bevis på att jag lider av just detta. Vad kunde det annars vara som ser ut som vattenväxter, som kommer ut från min tarm? När den ödmjuka colonics-terapeuten påstår att det är just detta?

Intressant nog så kan de symtom som beskrivs som utmattningssyndrom också beskrivas som Candidainfektion. Det kanske kan vara samma sak. Största skillnaden blir att när det gäller Candida finns mera bot. Det går att komma tillrätta med. Jag hoppas som sagt på att även mitt intellekt kommer tillbaka på allvar. Att jag kan bli bra mycket friskare på ett halvårs tid.

Möte

2009-12-26T08:30:00.001-08:00

Tack för att dina ord möter mina

och att din blick möter min

En fast punkt i julstressen?

2009-12-20T06:36:00.000-08:00

En fast punkt i den virvlande oceanen av meningslöshet är vad jag söker när det närmar sig jul. Jag vet att det finns en kärna i julen som är god. Men har lätt att tappa fotfästet i den. Att gå i affärer gör mig enbart trött, skrikande reklam gör mig less och uttråkad. Den allt mer ökande hastigheten i samhället ju närmare högtiden kommer får vissa delar av min hjärna att koppla på alla gamla tråkiga minnen av att vara osedd, orespekterad, kanske inte ha ett värde överhuvudtaget. Karusellen som ska vara så rolig får mig att må illa.

Men när julen väl kommer så blir det antagligen rätt bra. Inte ens super vi till jul. Och jag tror inte ens att vi kommer att bli ordentligt osams. Det brukar till och med infinna sig en slags julfrid på juldagen. Åtminstone om jag inte har någon förväntan. Och vi firar verkligen minimalt så vad skulle det vara för slags förväntan?

Så hoppas jag att jag snart hittar den där utsiktspunkten som gör att jag inte behöver må illa hela adventstiden. Helst redan till nästa år. Får man önska sig det??

Retreat

2009-12-11T10:44:00.000-08:00

Jag har kommit hem från en intensiv retreat för inte så länge sedan. Det är som om jag fortfarande håller på att rulla ur kokongen. Har gjort mig av med en hel del onödig ballast. Men är också känslig och reagerar starkt på många saker.

Retreater är en jätteviktigt del av mitt liv som det är nu. Där får jag hjälp att komma vidare mot mitt centrum. Får stöd på en resa som tog fart när jag var som mest sjuk. Den här retreaten har varit extra givande. En hel veckas intensiv meditationsretreat i en kontext som gav skäl att gå in för övningen med själ och hjärta. Tryggt ledd av en person som har djup erfarenhet, en man som jag kände att jag kan lita på.

Jag brukar inte skriva på min blogg efter retrieterna. Det för att under reträtten så bygger jag om mitt inre. Ideér om vad som var viktigt från innan faller många gånger bort. Jag går in i livet på nytt, på ett nytt sätt. Vill göra så. Är inte angelägen att fästa på pränt utan vill låta verkligheten omforma sig. Den verkligheten som är mitt inre rum som jag faktiskt lever i och genom.

Nu vill jag leva vidare genom att resa vidare. En reträttdag imorron i Mariakyrkan blir skönt. Så vill jag förstås komma ut mera i livet, göra mera saker tillsammans med andra människor... Men det får ta sin tid. Allt går så långsamt i mitt liv. Det nästan enda som jag inte är handikappad att göra är meditation och retreat.

Mina utbrändhetsbravader

2009-11-21T12:36:00.000-08:00

Några roliga rader om det som varit.

Jag hade väldigt svårt att minnas från ena stunden till den andra. Hålla koll på saker jag höll i händerna. En gång glömde jag min miniryggsäck med min plånbok på restaurang Chaplin där jag och min sambo hade varit och ätit. De ringde hem till mig...

Det värsta var att jag kände mig maktlös inför att se till att jag inte skulle göra om det. Efter det tog jag ogärna med mig ryggan när jag och Örjan gick ut tillsammans... Jag kan väl få låna av dig hellre, sa jag... Just nu har jag börjat använda en omodern gammal midjeväska igen. Det hade förstås kunnat vara en utmärkt lösning de åren. Men inte fanns tankeförmågan och kreativiteten där. Jag hade jättesvårt att lösa enkla problem... Bara att betala räkningarna var en svår utmaning.

Att ha kontroll över kroppsrörelser och koordinera saker gick inte alls utan ansträngning. Och när jag slappnade av så misslyckades det ofta helt. En gång bet jag mig hårt i fingret när jag skulle stoppa ett salladsblad i munnen! :-D Så hårt att det blev ett blåmärke under nageln. Det var samma dag som jag krossade en glasskål förstås.

Katterna skaffade vi först 2004, när jag hade varit hemma nästan två år. Inte hade jag orkat med dem tidigare heller! Och jag var också glad över att vi tog vuxna katter. Ettåringen Maria som alltid var på bettet och full av bus var nästan ändå för mycket för mig.

Men nu det bästa.

En dag satt jag och Örjan och glodde på TV i hans sovrum. Så såg jag plötsligt att lillkatten Maria höll på att tugga i sig en stor ostskiva där hon satt på golvet aldeles bredvid. Konstigt, var fick hon den ifrån? Inte förstod jag det. Men tittade vidare. En stund senare åt hon en skiva till. Konstigt! Den här gången tog jag ifrån henne halva skivan. Vi tittade vidare på TVn. Sen en lång stund senare i sänghyllan framför mig: Upphittat: En tallrik där två mackor utan ost låg djupt in i hyllan! Delvis avslickat smöret också, så långt som kissen nådde!

Det hade jag helt glömt bort. Hade tydligen gjort mackor, glömt dem helt.... Sånt händer inte idag, kan jag lova!

Även långt innan jag blev sjuk så undrade jag över varför inte spisar är konstruerade att de stänger av sig själva... Jag glömde spisen på så många gånger att jag blev till slut verkligen rädd att det skulle kunna sluta olyckligt. Och med en viljeansträngning kunde jag rätta till det så jag hade koll på plattorna. Då gick det att skärpa mig med en viljeansträngning. Då, innan väggen var ett faktum.

Nu har jag inga såna problem. Och tror inte att jag kommer att få det heller om jag inte överanstränger mig. Det kan förstås bero på om Försäkringskassan går med att på att anpassa takten i min rehabilitering efter vad min hälsa tål. Det kan man inte så noga veta. Men som jag skrev i mitt förre blogginlägg så har jag ändå gott hopp. Tror att det sak nog bli bra.

Gott hopp

2009-11-11T06:25:00.001-08:00

Jag kanske inte skriver så mycket mera här... Eller om något annat, på ett annat sätt? Vet inte. Men just nu känner jag mig lite trött på mina egna uppfattningar här. Längtar mera efter samtal med vänner IRL än den här enkelriktade kommunikationen....

Ibland tänker jag att jag borde berätta om mitt liv som sjuk istället. Det är nu inte mitt favoritämne. Min sjukdom har handikappat mig väldigt mycket under en hel del år nu. Så får jag nu nya möjligheter istället allt eftersom jag får mera hälsa och mera resurser. Så vill jag hellre ägna mig åt det.

Jag var funktionellt sett dement under ett antal år. Det är ett sätt att beskriva det för den som inte vet. Och hur många vet hur det är att leva med svårartad utmattning? Jag hade riktigt svårt att klara enkla saker, av samma skäl som den som är dement. Därför att det klickade i huvudet. Jag hade svårt att få till att gå på stan och komma ihåg att först gå till bankomaten, sen gå dit och sen gå dit. Och att man dessutom inte behöver gå till bankomaten längre kunde jag inte heller komma ihåg... Något komplicerat.

Nu har det gått mera än sju åt och jag ser faktiskt framför mig att jag kommer att bli så frisk att jag kommer att kunna arbeta. Jag ser till och med fram emot arbetslivet. Har faktiskt gott hopp om att jag ska hitta en plats för mig. Där jag får bidra med något som passar mig... Det fastän tiderna är krassa. Det är ändå ett mycket gott tecken att jag har så gott hopp. Det har funnits tider när jag bara sett på arbetslivet i dystra färger. När jag faktiskt önskade att jag skulle slippa det för gott... .

Så är det inte nu. Såklart hör man till samhället på ett annat sätt om man arbetar. Och att man är inne i ett sammanhang med andra. Det betyder nåt. Och jag siktar mot att det ska gå, att det ska bli bra.

Än går mitt liv i sakta mak. Min läkare tycker inte att det är dags för arbetslivsrehab än. Han bromsar Försäkringskassans ambitioner. Jag är mycket glad över hans stöd. Utan honom så tror jag att FK:s styre hade krossat mig helt för ett antal år sedan. Att jag verkligen hade varit en människospillra. Så är det inte nu. Jag har varit golvad, hjälplös och modlös. Nu har jag gott hopp. Inte illa. Tack för Bengt Häggqvist! Han är en av de människor i mitt liv som verkligen har hjälpt mig till livet.

Från illusion till verklighet

2009-10-16T10:59:00.000-07:00

Från illusion till verklighet
Man kan kalla den dunkla natten för övergången från illusion till verklighet, från lögn till sanning. Vari består lögnen eller illusionen? Lögnen är att du skulle vara en liten varelse, med en början och ett slut, en varelse som måste kämpa för att klara sig, som måste ha ta hand om sig själv, försvara sig mot hotande inkräktare, ordna och planera sin framtid. En liten varelse vars huvudsakliga uppgift är "struggle for life".
Är det inte så att vi lever i en ständig rädsla för att andra skall trampa på oss, för att det inte skall finnas tillräcklig plats för oss? Det känns som om vi alltid måste vara på vår vakt, altid ha full stridsberedskap. Vi är så bräckliga att en liten stöt kan kasta omkull oss, att ett litet angrepp kan vara vår undergång.
Detta är lögnen, illusionen. Sanningen, verkligheten är raka motsatsen. Du är inte den du tror dig vara.

Ur Wilfrid Stinissen: Natten är mitt ljus

Detta kändes för mig som helt identisk med vad Sante Poromaa talade om när jag lärde känna honom... Han som då var zenpräst, numera zenlärare i den gren av zen som Philip Kaplau förde till väst. Det var mötet med honom som gjorde mig till buddhist.

Men texten är av en kristen författare. Wilfrid Stinissen är katolsk munk och författare till många andliga böcker.

Kan undra vad andra tycker om den likheten som för mig är en frapperande utsaga om att de två är samma väg? "Ja, såklart finns det tankar som förenar religionerna", som en person sa till mig för inte länge sedan. Ja, än sen... Eller???

Kanske för mig själva mönstret, det som ger mening åt religionen, är något helt annat än för många andra? Det som bara är skuggor och konturer för en kanske är själva motivet för den andre?

Ja så tänker jag just nu. Jag söker likheten mellan religioner. Det som förenar. Där många olika traditioner pekar på samma sak måste ju finnas en juvel! Det kan liknas med en slags andlig sökmetod. Skulle jag inte göra så så så tror jag inte att jag kunde ägna mig åt religion alls egentligen.

Den rakaste vägen mellan två punkter är inte en rät linje

2009-09-17T01:58:00.000-07:00

Den rakaste vägen mellan två punkter är inte en rät linje.

Om så vore, om jag fore,

Rakt fram mot mina drömmars mål

Oasen hägrar där i fjärran,

Varje steg i den brännheta sanden för mig närmare,

Dit jag är på väg.

Den rakaste linjen mellan två punkter är inte en rät linje.

Om så vore,

Så var livet som i en liten ask.

Utforskat och kartlagt,

som planeterna i vårt solsystem ligger på rät linje i min fina astronomibok.

Vi lever rätt ofta våra liv i den lilla asken.

Så är tryggt och bekvämt.

Allt stämmer, är logiskt och följdriktigt, vår moral svarar exakt mot det vi gör.

Gatorna ligger i ett prydligt rutnät, numrerade som i en dröm,

(Det är en dröm.)

Den rakaste vägen mellan två punkter är inte en rät linje.

Men med linjal går det kanske bättre! Tag och måtta och sikta ordentligt nu för en gångs skull!

Huvud, axlar knä och tå! (knä och tå.)

Ears and eyes and mouth and nose,

head och shoulders knees and toes, knees and toes

FINIT! / THE END!

Martinussemester

2009-08-06T14:00:00.000-07:00

Vårt semesterställe sedan en del år ligger i Danmark, Martinus Center. Där har vi varit rätt många veckor i år. Fått nypåfyllning när det gäller Martinus världsbild, eller kosmologin, som den brukar kallas. Och förstås träffat vänner och njutit av havet och naturen! För det är vackert på norra Själland och centret ligger helt nära stranden.

Jag har svårt att svara på vad kosmologi är när jag får frågan av den som inte vet. Det är en logiskt sammanhängande världsbild. Om det är något av värde får var och en ta ställning till själv! Om man har behov av det, vill säga. Det enda jag kan föreslå är att inte avfärda Martinus utan vidare.

Jag skulle kunna försöka återberätta den i stora drag här, då skulle säkert de flesta tycka att det verkar bra snurrigt. Det ger jag mig inte in på. Däremot är det rätt sannolikt att jag kommer att komma in på Martinus analyser i mina texter här då och då. Min hjärna har varit delvis närmast förlamad av den utmattningssjukdom som jag har ådragit mig. Kognitiva störningar som kan likna demens. Under den tiden har kosmologin till stor den fått vara. Martinus verk är enligt min mening en skatt, men den är också krävande är ta till sig.

Jag delar Martinus världsbild med min sambo och vi bollar ofta olika tankar utifrån den. Den är komplex och inget man blir färdig med på en kafferast. Enligt min mening så ger den värdefulla sammanhang. - Ta till er det ni behöver och låt resten vara, föreslår Martinus. Det visar sig om jag tar upp mera kosmologi här.

Jag sätter gränser

2009-08-04T11:26:00.000-07:00

Allt kan bli till vrede, det är lätt. men att bli vred på rätt person i rätt grad och vid
rätt tidpunkt, med den rätta avsikten och på det rätta sättet, det är inte lätt.
Det här citatet som ska vara av Aristoteles hittade jag på nätet. Och det berör vad som jag i mitt sinne brottas med just nu.

Jag har tillåtit mig att vara rätt så otrevlig mot en person som är en nära släkting. Jag tycker att här måste jag verkligen sätta gränser. Jag vill inte längre bara tyst acceptera den här personens beteende mot mig och även andra. Den som tiger samtycker ju. Jag tycker tvärtemot att det behövs att någon säger ifrån.
Min känsla efteråt är inte direkt behaglig. Jag kunde väl ha handlat annorlunda? Det hade helt säkert funnit ett mera "upplyst" sätt att hantera situationen. Men mera tolerans och kärlek.
Ja visst. Helt säkert. Men inte som jag förmår här och nu! Jag är bara den som jag är. Det jag förmår är att sätta en gräns med ett visst mått av aggressivitet. Genom att göra det så värnar jag min integritet. Det är inte fulländat men så gott som jag förmår just nu.
Jag antar att det här kommer att drabba mig karmiskt, eftersom jag tror på karmalagen så som Martinus förklarar den. Men Martinus säger också att karma är livets kärleksfulla undervisning. Som ger oss just den feedback som vi behöver för att kunna växa och utvecklas genom våra erfarenheter. Så den karman finns det ingen anledning att beklaga! Jag behöver den helt säkert. Och jag får ta emot livets lektioner varteftersom som de kommer.
Att tvinga sig att inte reagera på oförrätter kan i stället vara ett våld mot mig själv. Det kan också ge karmiska verkningar, så säkert. Att gå omkring med en stor mängd undertryckt ilska är ohälsosamt och kan dessutom leda till att krutdurken exploderar när man inte förmår hålla emot längre. Inte för att ilskan just då på minsta sätt är konstruktiv... Det är verkligen bara dumt och dåligt.
Jag är säker på att ur ett högre perspektiv så är det inte meningsfullt att vara arg på någon som inte förstår att göra bättre. Folk brukar ju göra som de gör för att det verkar vara bra så som de kan förstå situationen. Kärlek, tolerans, förståelse i alla situationer och mot alla är alltid bäst. Men när jag inte är där just nu... När inte det är realistiskt... Så är det bättre att reagera.
Inte vet jag om jag gör Aristoteles minsta rättvisa här. Men orden i citatet ger mig något just nu. Jag ger mig själv rätten att vara vred men jag vill försöka att göra det bättre med tiden. Mera konstruktivt. Undvika den ilska som består i att säkerhetsventilen inte klarar av att hålla trycket längre. Men uttrycka den vrede som leder framåt, till något bra. Att jag värnar min integritet. Och kanske att motparten får en chans att lära sig något. Vilket den kanske gör, kanske inte. Det är inte min sak. Jag har inte ansvar för andra människors val i livet. Men för mina egna val och mina handlingar.
Där gör jag så gott jag kan.

Rädda människor

2009-06-15T05:11:00.000-07:00

Jag har förundrat mig över att så många människor som kommer som politiska flyktingar har stått ut med svår tortyr och knipit käft. Inte röjt sina vänner utan istället tagit emot behandlingen. Hur gör de? Hur kan de?

Jag frågade en man från Iran. Han hade haft ansiktet fullkomligt sönderslaget efter sin fängelsevistelse. Även knäckta ben... Massor med plastikoperationer har behövts för att han skulle se vettig ut. Han satt i fängelset, månad efter månad, utan att berätta ens sitt riktiga namn. Hans förklaring kom lugnt och eftertänktsamt:

De som gör det är ju rädda! De gör det för att de är rädda att få stryk om inte de lyder.

Därifrån kom hans styrka. Från att han visste att han gjorde det rätta. Och att han visste att förövarna var inget annat än fegisar. Det är tänkvärt.

Jag fick rätt om möglet

2009-06-12T01:11:00.000-07:00

Det visade sig att miljökontoret visst gjorde en riktig undersökning av lägergården där jag blev så sjuk av att vara i höstas. Min anmälan ledde till saker. Det lät inte så när jag talade med en inspektör per telefon för en tid sedan. Men när de väl varit och kollat på plats så blev det annorlunda, en hel del som måste åtgärdas på husen, inklusive att det måste göra en fuktutredning. Så jag förstår att mina klagomål om mögel har fått stöd.

Allra skönast för mig är att det här inte belastar några relationer längre. För någon månad sedan när jag mötte den som är ansvarig för den verksamheten så vägrade hon att hälsa på mig. Hennes varma leende byttes i något helt annat när hon fick se mig. Det var MYCKET obehagligt. Jag tänkte mig att jag ska kanske aldrig sätta min fot där igen.

Efter inspektionen så blev det en ny oväntad vändning. Det blev ett riktigt skönt möte när jag kom dit på ett evenemang och mötte den ansvariga kvinnan igen. Här har det tydligen inte fastnat i prestige utan hon har sett att hon hade fel. Hon är inte arg på mig längre fastän att mina klagomål leder till att det behövs en massa pengar till de där gamla husen igen. Och jag är inte arg heller över hur jag blev nonchalerad och illa behandlad den gången jag blev sjuk av att vara i mögelhusen. Man kanske kan kalla det för försoning.

Mycket, mycket skönt. Jag som trodde att jag blev förlorare och bara blev betraktad som bråkstake. Så kunde det kanske ha gått om inte möglet varit synligt för blotta ögat på en hel del ställen?

Så jag föreslår inte någon annan att man ska säga ifrån, att man ska anmäla. Det får var och en välja själv.

I'm very religious on election day

2009-05-17T12:06:00.000-07:00

I met a friend today who won't vote in the EU parliaments election in June. I have all respect for her choice. I'm on the whole very much disappointed about the results our so famous "democracy" have produced. It often seems to me politics is like football more like rowing together our common boat. Most important is to catch the ball and keep the other side out of reach of it. We all know the truth: The best of ideas won't get a chance if it's not put up by the right person or party. All others wont listen but just try to discredit it. Isn't it so?

On the other hand I'm strongly a supporter of the whole idea of democracy when it's totally denied. Like in Burma, when Aung San Suu Kyi is put in jail and refused proper health care instead of leading her country, as it ought to be... She's willing to risk her life for the common good, and so many more in her party. It makes me believe they were probably be good rulers of a good standard as they would put the interest of the citizens before personal goods.

But we don't know about that. I hope we'd come to know it, in the future!

Our own elections is definitely fair. But still I think democracy isn't to be applauded, we should have something better! I myself belong to minority that is in these days sold out. As minorities has to be sold out i a system based on voting and winning majority. I'm belong to whose who are sick in exhaustion decease. The black goats of today! I really don't have any good expectations about any government any more.

Still I vote in every single election. This must be a kind of a religious rite, like communion in church. I do it. So I belong. I love doing it on the proper election day. This year I unfortunately won't be here this very day, so I'll have to vote in advance.

This pity can't be out responsibility as a citizen, can it? It must be religion!

Yes; I believe religion in essence is about such things, We all belong together. So maybe it's just a natural fact I'm religious on election day?

Undrar hur vanligt jäv är?

2009-05-14T14:41:00.000-07:00

Jag gjorde en anmälan till miljökontoret när jag hade blivit jättesjuk av att vara på ett ställe, en kursgård, där jag är säker på att det var jättemycket mögel. Eller någon annan otäck allergen. Det stank mögel i trappuppgången i huset där jag sov och mögelangreppen syntes på dörren. Den saken kollade jag innan jag åkte därifrån. Maken till allergireaktion har jag aldrig varit med om. Det kändes i bihålorna och öronen, näsan rann hela tiden under hela natten så att jag knappt sov alls. Då insåg jag att jag måste åka därifrån, fast jag sett mycket fram emot det lägret. Det var i höstas.

Miljökontoret har inte ens varit där och kollat än. Det ska de göra innan verksamheten startar i maj. Men att de inte tänker ha några invändningar förstod jag när jag talade med ansvarig inspektör i förra veckan. Hon förde vidare de argument som jag hade fått i ansiktet när ingen ville ta på allvar hur dåligt jag mådde här. Ingen har klagat förut. Ingen. Fast jag såg att diverse andra människor som var där mådde dåligt, hostade, fick spreja mycket av sin astmasprej, en fick en plösligt uppblossande reaktion i sin autoimmuna sjukdom. Hon är fortfarande mycket sjuk och hoppas att det ska gå över. Hon tror inte att det har något att göra med miljön där. För mig hade det mesta lagt sig efter en vecka. Jag är glad att jag åkte därifrån i förtid. Hade jag stannat en natt till så kunde jag ha blivit riktigt sjuk.

Lukten i hallen var instängd luft, inte mögel, slog inspektören fast. Om det nu var vad hon tänkte förra sommaren, eller hur hon kommit fram till det? Kanske var det vad personalen sa den gången när hon kom in i hallen?? Jag frågade om hennes näsa kunde avgöra vad som är mögellukt. En del mögel har ingen lukt alls, sa hon. Vidare frågade jag hur undersökningen av möglet skulle gå till. Vad som känns på lukt och syns för ögat var hennes svar.

Eftersom hon redan har slagit fast att lukten inte är mögel så behöver ju inte den arrangören som vill fortsätta att ha läger för barn och vuxna där oroa sig alls. Jag har skrivit i anmälan att möglet syns på dörren. Så nu vet de säkert att bara de tar lite målarfärg och sätter på dörren så är knappast den saken något problem.

Vad jag gör ju? Absolut ingenting. Jag vill inte ta stryk av att vara den enda som säger nåt.

PS. Den här posten har legat i lådan ett tag utan att jag har publicerat det. Jag skrev det samma dag som nyheten kom om att domaren i Pirate Bay-målet misstänks vara jävlig.

PS. Om Aung San Suu Kyi

2009-05-14T04:08:00.000-07:00

Det här mejlet fick jag från Svenska Burmakommittén idag. Det beskriver andra problem än hennes hälsa, men också andra möjligheter:

SVERIGE MÅSTE AGERA FÖR AUNG SAN SUU KYI

I går fördes nobelfredspristagaren Aung San Suu Kyi från sin husarrest i Rangoon till det ökända Insein-fängelset. Hon står åtalad för att ha brutit mot lagen då en amerikansk medborgare i förra veckan tog sig in i hennes hem, efter att ha simmat över Inya-sjön. Detta trots att allt tyder på att amerikanen handlat på helt eget bevåg.

Aung San Suu Kyis husarrest löper ut i slutet av månaden. Då har hon suttit fängslad i fem år utan rättegång, vilket är vad juntans regler tillåter.

- Att åtala Aung San Suu Kyi är ett sätt att fortsätta hålla henne fängslad. Aung San Suu Kyi har ett enormt stöd hos befolkningen och ses av juntan som det största hotet mot deras välde. De gör allt för att hålla henne isolerad, säger Karin Strandås ordförande för Svenska Burmakommittén.

- Omvärlden måste agera för att Aung San Suu Kyi och alla politiska fångar släpps. Den svenska regeringen har en unik position som tillträdande ordförandeland för EU, inte minst eftersom Carl Bildt ska träffa företrädare för den burmesiska regimen i slutet av maj. Regeringen måste agera kraftfullt, säger Karin Strandås.

Här kan man läsa mera om man vill, och skriva på ett upprop om att FN måste agera.

http://frige.wordpress.com/

Heder åt Aung San Suu Kyi

2009-05-13T14:51:00.000-07:00

En TV-intervju som jag såg med Aung San Suu Kyi för några år sedan har gjort henne till den människa jag mest beundrar på denna jord. Hon hade redan då suttit fängslad i husarrest i många år, sedan hennes parti hade vunnit valen med en jordskredsseger år 1990. Hon borde varit landet Burmas ledare.

Ingen bitterhet, ingen ilska mot juntan och sina vedersakare visade hon. Love och kindness är hennes väg och den tillämpar hon i sitt fängelse.

Idag fick jag ett mejl med oroande nyheter. Aung San vägras läkarvård fast hon har lågt blodtryck, är uttorkad och inte kan äta. Kanske lever hon inte länge till? Hon får sluta sina dagar som ett dödsoffer för den blodiga regimen som också behandlar många andra politiska fångar på samma sätt?

Det här dök upp i mitt huvud när jag cyklade till Ålidhemskyrkan idag. Jag var både ledsen och upprörd och jag skrev på en bönelapp för Aung San Suu Kyi: Vad vill Du med hennes liv? Vill Du att hon ska dö i fängelse? Tårarna strömmade utför mina kinder. Sån är jag numera. Jag skäms inte ens för det längre, att jag gråter offentligt och då och då på gudstjänster.

Nu när jag ska sova, när jag hade bett min bön för Aung San så kom det i mitt sinne en mera försonlig tanke. När det finns munkar och nunnor som lever sina hela liv i kloster i bön och meditation, varför skulle Aung Sans liv vara mera förspillt för att hon lever på samma sätt? Inte var ju heller Jesus liv förspillt för att han avrättades som en brottsling.

Hon har verkligen levt så hedervärt som tänkas kan. Det är i alla fall min bild så här långt. Hennes närmaste motsvarighet ser jag i Nelson Mandela. Som var fängslad i 27 år på Robben Island utan att bli bitter, utan att bli hatisk. Som steg ut ur fängelset som en statsman. För att leda landet. Visst är vi flera än jag här som har hoppats att hon skulle göra detsamma?

Vilket förstås fortfarande är möjligt att det kunde bli så. Även om nyheten verkade nedslående. Juntan har fängslat hennes läkare. Ett läkarbesök i månaden har FN utverkat via förhandlingar att hon ska få. En gång i månaden! Till en svårt sjuk person? Skrattretande. Så det fick mig att föreställa mig att här tar det snart slut.

Men som sagt. Vilket slut? En stor seger för Aung San Suu Kyi.

Några ord från sensei Bodhin Kjolhede från 90-talet känns aktuella. Då var det kriget i forna Jugoslavien som var aktuellt när Bodhin ledde meditationsretrieten på Zengården. Om det sa Bodhon-sensei ungefär så här: Det vi gör här har betydelse för resten av världen. Det kanske inte ser så ut men vi är förbundna med varandra.

Jag tror att det är sant. Också att Aung Sans inre kamp bär frukt på flera sätt än att hon som exempel ingjuter mod i andra som också kämpar för demokrati i Burma. Enligt buddhistiskt synsätt är det på sätt och vis förövaren vi har störst anledning av ha medlidande med. Som Bodhin-sensei kommenterade: Man blir lätt både ledsen och förtvivlad när man tänker på all blodig karma som skapas här.

Hur mycket förövarna ska lida sen... Den som tar emot sitt karma utan motstånd har befriat sig. Den som plågar andra har sin skörd av plåga att vänta.

Det är karmalagen som också dansken Martinus förklarar på ett mycket logiskt sätt. Som jag tror på helt och fullt, utan prut. Den som undrar om tanken om karma är logisk kan studera Martinus verk! När man väl har tagit till sig karmalagens innebörd så är det faktiskt omöjligt att läsa Bibeln utan att se undervisning om karma om och om igen. Sådant står i alla fall i min Bibel som jag tycker om att läsa.

Till sist en liten ursäkt för att jag citerar Bodhin-sensei fritt ur minnet, det sedan många år tillbaka. Det förstår ju alla här att jag återger det som jag minns, och att mitt minne baserar sig på min förståelse. All heder och tack till Bodhin-sensei, som var min zenlärare.

Meditation i olika riktningar

2009-05-03T11:37:00.000-07:00

Det är väl för att bli en vänlig människa som man mediterar. Tror jag.

Idag var vi upp till tio personer som mediterade flera timmar i kyrkan. Förra söndagen heldagssittning med den buddhistiska zengruppen på Västerslätt. Härliga dagar bägge två som gjorde mig mycket gott!

Vad gäller innehållet så är ju regin i två olika religioner. Vilket enligt somliga borde betyda att det är två olika saker som drar åt skilda håll. Precis som det som moderaterna gör alltid är motsatsen till vad sossarna gör!

Det är nu inte min verklighet. Jag är buddhist och kristen därför att jag uppfattar saken som så att kärnan är densamma. Den som handlar om nästakärlek, förlåtelse, att inte döma. Att försöka ställa sig över sitt ego.

Men Gud då? Där skiljer sig väl kristendom och buddhism totalt? Kanske. Kanske inte.

Bodhisattvan Kannon tillbes som en Gud. Tillbes om och om igen. Faktiskt sägs komma och hjälpa den som är i nöd och ber om hjälp. Från början var Kannon en av Buddhas närmaste lärjungar. Under namnet Avalokitesvara i Indien.

Inte så långt från formuleringen Gud men också människa. Det som brukar sägas i kristendomen om Jesus. Inte egentligen?

Jag förstår inte varför det är så viktigt att polarisera. Att hålla isär vad de olika religionerna står för. Varför frågan alltid är: vad skiljer åt? Jag tror den frågan är ett tankefel som leder till konflikt istället för samarbete kring gemensamma mål. Varför inte istället ställa frågan vad som förenar?

Där får det vara nog med mina tankar för idag. Kanske någon annan tänker något också?

En liten styrketår - Dhammapada igen!

2009-04-24T11:56:00.000-07:00

Dhammapada finns på min bokmärkesrad och jag är glad över att den hamnade där! För jag mår bra av att läsa någon vers där då och då. Det hjälper mig att hålla min riktning i livet och vara nöjd med det. Här kommer några verser till:

De inre bilderna alstras och styrs
av det inre sinnet
och är av samma natur som detta;
om någon gör eller säger något med ont sinne
då följer honom lidande
liksom hjulet dragarens fot.

2
De inre bilderna alstras och styrs av det inre sinnet
och är av samma natur som detta;
om någon gör eller säger något med gott sinne
så följer honom lyckan
liksom den oskiljaktiga skuggan.

3
”Han smädade mig och slog mig,
övermannade mig och plundrade mig” -
hos dem som tänker så,
dör ej hatet.

4
”Han smädade mig och slog mig,
övermannade mig och plundrade mig” -
hos dem som inte tänker så,
dör hatet.

5
Ty aldrig upphör hat genom hat
utan det upphör genom vänlighet;
det är den eviga lagen.

Det sista tar jag en gång till. Tänk. Så lätt att glömma bort och göra annorlunda.

Ty aldrig upphör hat genom hat

utan det upphör genom vänlighet;

det är den eviga lagen.

Livet är riktigt bra

2009-04-23T09:40:00.000-07:00

Om någon trodde att det jag skrev i förra posten var riktigt deppigt så kan jag istället berätta: Livet är riktigt bra!

Det är det som verserna i Dhammapade ville tala om: Att min självscannande drapa betyder bara att jag är på spåret på min väg. Håller på att räta min pil. Det var ganska skönt att det fick rinna ur mig. Sen var det inte ett skvatt pinsamt längre att se det så. Och det är helt OK som det är.

Det är sant att mycket inte blev som jag ville. Det visar bara att jag ville fel. Det fungerade inte. Dessutom blir man inte lycklig av att försöka leva för att vara duktig. Det är ett beteende som försöker kompensera för någonting annat, kanske ett hål i botten? Något som inte egentligen går att fly ifrån.

Jag tror att genom att jag blev sjuk så kom jag nära det där hålet. Och där finns en läkning. Jag är rättså handikappad som det är idag. Men lyckligare än någonsin. Lycka är inte att lyckas.

Truth in a box

2009-04-14T11:33:00.000-07:00

Jag tar mig själv på omåttligt stort allvar! Det är nog därför jag gett min blogg det namn det fått. Som en liten ironisk släng. En varning att inte bli alltför allvarlig. Inte lägga ur mina Sanningar alltför högtidligt till världens beskådande. För Er mina läsare! Alltså den en eller annan person som kanhända läser mina ord.

Jag är en ambitiös och självupptagen person som misslyckades med i stort sett vad jag hade tänkt mig av mitt liv. Journalist var ju det viktigaste yrket i världen, just därför ville jag naturligtvis bli just det. Haken var bara att alltför många ville, alltför få blev det. Kanske ännu mer att inte jag var den strömlinjeformade sorten. Utan jag fastnade i sjögräset, i vassen... Tänkte själv, tänkte för eget...

Inte blev jag heller omåttligt populär eller beundrad på något annat sätt eller vis.

Kanske är det jag skriver till någon lindring om du som läser nu också tar dig själv på för stort allvar? I annat fall kan du kanske ha någon glädje av att le överseende åt mig?

Jag rundar av här med ett par verser ur Dhammapada, ett klassiskt buddhistiskt diktverk. Så är ingen av er ska bli orolig. Det är ingen fara. Det är helt OK som det är.

33
Liksom pilmakaren rätar en pil,
så rätar den vise sitt vacklande,
ostadiga, svårkontrollerade sinne.

34
Liksom en fisk som dragits upp
från sitt hem i vattnet
och kastas på marken,
på samma sätt sprattlar vårt sinne
för att undkomma dödens välde

http://www.dhamma.se/buddha/193.htm#SINNET

Knuten

2009-04-07T12:54:00.001-07:00

Vi på oss själva slår en knut,

då kan vi inte komma ut,

ut ur den knut vi satt oss i

så får det inte bara bli

Nu måste vi, vår lille vän

gå in och ut och in igen

Så att vi kan komma ut

ut ur vår svåra, svåra knut

Den här dikten skrev jag i skolan när jag gick på mellanstadiet. Jag minns att fröken frågade om jag brukade skriva dikter. Nej, sa jag. det gjorde jag inte. Det här var ett undantag. Nu tycker jag att den verkar handla om mitt andliga sökande.

Något som dök upp medvetet många år senare. Men fröet till det hela fanns kanske redan här, syntes redan här? Jag var hårt inknuten i mig själv, djupt olycklig. Att gå in och ut och in igen har jag ägnat mig mycket åt. Att se på mig själv och mina knutar. För att hitta friheten som jag längtar efter.

Min blogg.

2009-03-31T12:01:00.000-07:00

Tänk att nu är min blogg född. Jag som hade trott att det var väldigt komplicerat att lära sig vad som behövs... Men en vacker dag var jag där. Jag upptäckte hur lätt det är att få en blogg av det här slaget... Tack till alla som gjort det möjligt. Jag tycker om att skriva och att utveckla mina tankar på det sättet. Och här kan ni också få ta del av det som blir.

Storkis himmel och pannkaka

2009-03-29T16:13:00.000-07:00

Jag är en stork som aldrig blev flygfärdig. Inte vet jag helt säkert hur det gick till men jag tror att det var för att jag inte gick i flygskolan när jag var liten.

Den var på Mimerskolans tak så vitt jag vet. Flygfröken stod högst upp på nocken och ledde övningarna, som man fick tillträde till efter de obligatoriska anatomilektionerna.

" Så sträcker vi på falangerna, böjer igen, sträcker. Braaaa! Med näbben mot kyrktornet låter vi en lätt svikt uppstå i spindellederna. Tåfalangerna aktiveras och dras samman. Och nu...."

Fröken var redan på väg mot kyrktornet och en flock flaxiga små storkungar hade vågat klivet rakt ut i luften, många drogs med i luftdraget bakom henne och räknade kallt med att nå kyrktornet. Somliga hade redan dalat ner mot marken, en och annan kraschad mot ett busstak eller mot trottoaren. Men jag stod kvar. Såg på. Eller förresten, jag var ju aldrig där??

Eller var jag? Stod jag där och memorerade hårt: Sträckta falanger, svikt i spindellederna, nu approximerad flygvinkel, och sen...